fintsomsnus

vi ska dansa ikväll
dansa med magen full av mat
dansa bort förkylningar
dansa förbi killar som  inte vågar dansa
vi ska dansa en dans för dansen
bara dansa för dansandets skull, för att det är så himla härligt
vi ska dansa ikväll


finare bild får man leta efter. idag är det dock jag som håller i kameran så håll in magen så att jag kommer förbi och fram!

I tidig sommar så tar vi studenten.

Jag går mitt sisa år på gymnasiet och det går nästan inte en dag utan jag tänker på det.
Jag ser 1 :orna på min skola, det är så små, och jag undrar om jag med var så liten när jag började 1:an?
Jag tänker på vad som har förendrats under mina år här, hur jag har ändrats, vad som är det samma och hur är jag nu?

Det är konstigt att gå i trean, ibörjan av terminen tystnade ettorna när jag kom in i deras kårridår och jag tänkte att kankse tystnade jag med en gång för två år sedan?
Det är konstigt för alla snygga killar som gick i trean förra året är barar borta.
Och jag som var så stor i tvåan, jag som kunde så mycket, tvårna verkar ju knappt plugga, och visst var jag inte som de när jag gick i tvåan? eller?

och till alla tvåor som fått höra att man knappt behöver plugga i trean, är det en jävla illution. Ett falskt rykte och den som sprider det vill jag personligen ta konkakt med.
jag har snart pluggat konstant i snart 3 veckor. Och det tar inte slut, det är precis som i tvån bara andra kurser.
Trean är inte en ända lång studentfest där alla skrattar, det är mer än så. Och studentfesterna är inte alls så glammiga, roliga som du tror nu.
Det är dunk och fulla människor. Men ändå en ljus punkgt i vardagen.


Skolan är min värld, är mitt liv.
Jag vet inte om något annat än livet att gå i skolan. Jag har gjort det sedan jag var 6 och efter det har folk sagt  åt mig när jag ska gå dit, när jag ska vila, vad jag ska göra när jag kommer hem och vad jag ska göra dagen efter.
I år har mina dagar varit lika dana och varierade.
Denna skola har gjort allt för att försöka banka in viktig och onödigt vetande i mig. Den har fått mig att skratta så jag viker mig bubbelt och fått mig att gårta i min säng.
I skolan har jag fått bästa vänner och värsta ovänner.

Den har sagt åt mig att vissa saker måste man kunna för att hantera världen utan för, och på helgerna har vi gjort vårat bästa för att utforska världen utanför.
Den faccinerar och skrämmer, och efter att ha testat på hur det är att gå själv i stan en lördags kväll. Hamnar vi på måndagen i en lektionsal där vi får lärara oss om etanol och sammhällssytem.

Jag vet att skolan har gjort mycket, men inte tillräckligt.
Den har gett mig konkret fakta men inga livsefaranheter.
Nu är det upp till oss att översätta fakta till livseftarnheter. Med hjälp av lektion, miniräkntare och statestik ska vi försöka klura ut av våra liv har att ge oss.

Ingen kommre be oss att gå upp ur sängen, eller säga att vi kan väl skriva glossor på det nästa torsdag?
Och det som har varit vårat liv under flera år kommer att glömma oss. Om vi återvänder kommer ingen lägga märke till oss, kårredårernas skåp kommer att ha bytat kåder, och vi kommer gå som främligar i det som en gång var en stor del av vårat liv.
Efter studenten börjar ett nytt kapitel på nya skakiga ben, vi är som fågel ungar som aldrig har flyigt bara bliit matade med mask och sett hur de stora fåglara flyger.

Ändå säger människor att man inte bhöver vara rädd.
Men det är väl inte så konstigt att man är det?
Livrädd, livrädd för att inte klara av det, livrädd för att bli kvar, livrädd att bara försvinna.
För att ha sovmorgon varje dag låter som en dröm när du är i skolan men är ett helvete efter.

Och må världen vara redo för oss.
Men är vi redo för världen?

och varför finns det ingen valbar kurs som heter "nödvädiga kundksaper efter studenten 100p"?

Miss Lo

Nu står man här i bibblanm och ja man kunde ju känna sig bättre, nk- provet var svårt va bara förnamnet. Kolatomer kommer aldrig bli min grej, men de gör mig ingenting.
Jag tror jag är lyckligare utan dom atomerna. 

Det enda possetiva med måndagar är at jag slutar tidigt och att det är Boston teaparty idag, och de igentligen inte så jätteroligt trotts att filip och fredrik är de.
Jag har kommit på mig själv att jag varje måndag vid edn här tiden sitter hemma framför datan och ja jag tror alla vet vad man gör PLUGGAR!, jag vill inte tjata om det mer för alla gör det, alldeles förmycket!! Men jag kan bara säga att det suger.  jag längtar tillbaka till Kalifornien.
                                                   







                                                   


                                                          

B&B förste
Men charmar mig inte.
Det spelar ingen roll, jag har ingen lust att sätta min fot där igen.
Ingen lust att stå och se på skit skådespelat mitt fram för mina ögon
En dåliga musiken, vakterna, magskännslan
Allt skricker nej
Någonstans mitt i det här så förstår man.

Att Halmstad har mycket fint(?)
Okej, vi har en strand, och vi är i överigt som vilken liten stad som hälst
Det blåser och regnar mycket här
Och vi fryser

Vi har inga dikret mysiga toppen kaféer
Ingen toppen krog
Inget dirket bra dans ställe där du alltid vill dansa bort dina nätter

Halmstad har inte vad jag söker.
Halmstad är inte vad jag är
I dag.

Och det finns inget att välja på
Så fort vi kan måste vi här i från

I dag fick jag strumpor ända i från USA. okej att säkert flera saker i min gadråb kommer där i från. Men det känns annelunda när det har färdags personligen.
Man kan liksom inte fatta det.
När sofei visar bilder i från det stora äpplet blir man facinerad och vill hoppa in i bilden. Men att sofie står där på Nwe Yorks gator känns som lureri. Som någon bara har klippt in henne,

I alla fall, så här fin strumpor utan fot fick jag av henne i dag.
Jag blir helt varm i hjärtat av dem, och som jag har letat utan att hitta. Då är det bra att man har en vän som kan leta i andra städer, i andra länder.


Så dessa ska varma mina fotleder i vinter. Pigga upp i allt de grå.
och egentligen är jag inget stort fan av rosa. Aldrig varit min färg liksom. Antanligen för att jag var sådan "pojkflicka" som liten. Och sedan dess ändast klätt mig i svart, rött, vitt och blått typ.
Men sofie har börjat inkassera allt mer i denna "girlyfärgen" som jag tycker det är. Så kan jag faktist börja hålla med om att rosa inte alls är så dumt när man tänker efter.
Men det blir svår matchat i min gadråb, en riktig utaning. :)

Sedan var jag ju i Köpenhamn.
och på en ligen bakgata, i en slags innerård. Hittade jag en liten affär.
I den hittade jag denna söta ryska damen, Hon var från början en nyckel ring. Men nu är hon ett vacker halsband.
knakse är hon inte ifrån ryskland, kankse är hon dansk. Men jag vill tro att hon är rysk på riktigt, för hon förstår inte svenska och det brukar ju danskar göra.
Hur som:
Så här fint blev halsbandet.


Hon hänger med i mina snabba svängar.
och piggar upp.

Det är alltså inernationell som är het i höst i min gadråb.

Och något annat som ger värme i hjärtat är detta.
för det påminner mig om att det en tid sedan fanns en vår
Det fanns en tid då vi satt på gräset som växte emot himmlen.

Kan plikten ändras under åren?
Min tanke nu förtiden är, vad gör det mig i framtiden om jag skiter i att göra detta nu?
De skrämmer mig att jag tänker så. Jag vill inte tänka så ,men ändå är det precis så jag känner.
det regnar ute, passar min sinnesstämmning idag. vIssa dagar kan helt enkelt strykas ur kalendern den kommer aldrig få nån betydelse.
Ta mig nän stans därt det är varmt,  eller så varmt behöver det faktisgt inte vara, bara det är långt ifrån skolans fyra väggar.  Långt från plugg, plugg, plugg.

Då är det bra att höra Sofies historier om lustiga saker så långt bort från skolan som man kan komma,
sånt gillar jag. veta att det faktisgt finns en värld utanför som väntar på oss.

/ Friday was here.  

efter förlite sömn och otaliga timmar i köer är jag nu tillbaka på svensk mark. jag har inte hunnit göra så mycket mer än att packa upp min väska som förövrigt är totalpaj, ätit lite svensk mat (äntligen) och läst två veckors hallandsposter.
jag har haft det underbart i new york och mexico och ängnade hela torsdagen med att skriva en reseresumé av vårt äventyr som jag ska dataskriva så fort tiden finns. jag har finkammat manhattan så gott jag kunde i både ösregn och solsken. jag har åkt gul taxi uptown och downtown och vandrat i parkernas park. om hisingen luktar gräs luktar central park spya.
jag har snottat hotelltvålar och schampo i massor och köpt knappar med rosetter. jag har fryst och svettats, ätit buffémat och muffins, varit på spa och köpt en kamera som är för bra för mitt eget bästa.
all värk som jag haft i nacken har släppt och jag känner mig utvilad fast jag är lite trött. jag hade förträngt hur grått halmstad är i november och är glad att jag kom bort från den lama hetsen ett litet tag. det snurrar i min skalle.
nu är det dags att försöka plugga lite innan jag ska ringa mina snusvänner. när det är gjort kan klockan ha sprungit iväg alldelles förskräckligt.
för mig passar det att skriva god natt nu, eller
- good night sweetheart, som mamma sa till en vakt när vi gick ut ur en affär.

/ Miss So

PS. jag har dessutom köpt en fin 50-tals klänning som är förliten och min tolfte babushka! hon är inte särsklillt stor men väldigt fin. jag lyckades inte dra med min familj till det ryska distriktet, utan förde dem ut i ghettot och ödemarken. som tur var löste det sig även fast det var med mycket gråt och tandgnissel.
emmie visade precis denna fina tröja som förhoppningsvis ska bli min om ingen annan hinner före!

Hej igen!
Hur svårt kan de igentligen vara att blogga, men för mig är det typ som att bestiga moneverst eller nått. Jag gör det liksom aldrig. Jag skyller inte på något, men jag säger bara TRÅDLÖST internet, skulle spara många bråk i min familj, om vi bara skaffade det.
Men nu ska det bli ändring på de Lovisa ska inte behöva dra hela lasset själv, även om hon är väldigt duktig på det :-)

Idag har varit en sån efektiv dag som man har lusst att skriva in i histriaböckerna, så man kan titta på det när man blir gammal och minnas att man faktisgt gjorde lite i sin ungdom.
Hurt lovisa och hurt frida befann sig på friskis halv tio för att dra igång dagen med ett medel pass i spinning. Yes! Det är inte så farligt som man tror när man väl sitter där på cyklen fastklämd i fötterna finns det igen väg tillbaka, så det är bara köra. Man börjar snabbt undra varför man igentligen sitter där och cyklar som en idiot och stirrar rakt in i en vägg, men nån tjusning finns det med det eftrsom man gör det.
Bastun var avstäng, till bådas besvikelse, håret får helt enkelt klara sig en dag utan bastukur.

Inte nog med att vi gjorde allt detta, har vi även pluggat kulturhistoria i tre timmat! Efter det känns huvet som en jag vet inte vad men som att det typ skulle ske en till big bang eller nått. Det är i alla fall bra att vi lever efter vårt motto
"plugga lite varje dag"

Vi hann också på något onstigt sätt med att baka amerikanska muffins, heja! Hur goda blev inte dom liksom. Dock känner jag att jag är filld up, nu. te i massor och amerikanska sockerbomber inte en jättebra combo.



Dom såg typ ut så . Ville bara säga de.





Ever sens I was 8 ore 9 I been standing on the shorline.
Än är det långt kvar tills man bara ser hav.




Tack super lOVISA för dan! :-D

/ FridaY