Hör du? Göteborg, ropar på oss i natt.
Göteborg är staden som ständigt ropar våra namn i vinden som drar längsgatorna.
Och till den vinden som blåser igenom alla varma jackor vill jag lunga, och säga. Vi är på väg nu, vi är på väg!
På lördag så ses vi igen.
För en sak är säker:
Och till den vinden som blåser igenom alla varma jackor vill jag lunga, och säga. Vi är på väg nu, vi är på väg!
På lördag så ses vi igen.
För en sak är säker:
Vi är andra långgatsflickorna med hjärtan av på mitten!.
Jag vill lämna allt de osagda bakom mig.
Måste hålla med Lovisa i föregående inlägg. Om att längta. Jag är nämligen också expert på att läntgta. Jag vet inte altid till vad, men längtan finns alltid där.
Och nu kan man ju inte förneka att man längtar bort från skolan och till studenten. Och de som händer efter. Men jag tror att de är mycket prat och lite verkstad om vad mna ska göra sen. Och det är just de som ja är så rädd för.Jag oroar mig inte så mycket om att flygen kommer bli dyrare, världen är farlig och massa annat man kan komma på.
Min största fiende är mig själv, att jag att inte kommer göra det som jag vill. Att jag sätter stopp för mig själv och inte ger mig en spark i baken och lämnar den trygga hamnen.
Jag kan inte stå kvar på kajen, och se en båt sagta glida ut ur hamnen och tänka att det kunde varit jag som satt på den båten.
Det får inte hända, det går inte!
Och nu kan man ju inte förneka att man längtar bort från skolan och till studenten. Och de som händer efter. Men jag tror att de är mycket prat och lite verkstad om vad mna ska göra sen. Och det är just de som ja är så rädd för.Jag oroar mig inte så mycket om att flygen kommer bli dyrare, världen är farlig och massa annat man kan komma på.
Min största fiende är mig själv, att jag att inte kommer göra det som jag vill. Att jag sätter stopp för mig själv och inte ger mig en spark i baken och lämnar den trygga hamnen.
Jag kan inte stå kvar på kajen, och se en båt sagta glida ut ur hamnen och tänka att det kunde varit jag som satt på den båten.
Det får inte hända, det går inte!
Om att längta.
"om våren talar hon om höst"
Sjuger LW i en av sina låttexter och det beskriver mitt liv, min längtan. För jag tror att längtan är en stor del i mig.
I den varmaste sommar dag gillar jag att prata om hösten färger, eller framför allt hur mycket jag saknar att åka snowbord. Och när hösten kommer med sitt mörker pratar jag om en vår vars blommor är rosa och himmlar blå. I november vill jag ha december och jul och i jultider vill jag har januari kyla och födelse dag.
Jag kan focusera veckorfram och tänka om jag kommer dit så kommer jag någon vart. Om jag gör det här nu så kommer det, och så kan jag räkna timmar, dagar, veckor.
Sedan när det kommer som jag har längtat efter lever jag, och ibland blir det bättre än mina förväntingar och ibland sämre. Och dagen efter så hittar jag något nytt att längta efter.
Att drömma om.
Det finns mycket possefift med att längta, men negatift. För mina mål gör att jag kan låta passera utan några avtryck, att mina tankar ständigt är där, en vecka eller två fram emot. Ibland måndader, sådant är dumt, för man kan ju faktist aldrig veta hur nästa vecka är.
Men att längta kan vara en fin kännsla och det kan kännas som den dödar dig långsamt.
Den som inte tar bort luddet ska dö!
Kan ju bara tippsa alla om att den här boken är sjukt rolig. Jag brukar inte skratta högt när jag läser böcker, men med denna måste man
Länge leve David Batra! :)
P.S ibland skulle det vara kul att bli förvånad, men jag tror jag har slutat tro på sånna mirakel D.S
Om ett liv med solen i ögonen.
Vi har solen i ögonen
&
spilld mjök överralt
ja det stinker av gammalt grol
men
VI HAR SKUGGORNA BAKOM OSS TRÅTS ALLT!
&
spilld mjök överralt
ja det stinker av gammalt grol
men
VI HAR SKUGGORNA BAKOM OSS TRÅTS ALLT!
En dröm om snö.
I dag är det första advent och det ända vinterkännslan man får är att jag spelar lite jul musik, att min advents ljusstake sprider ett stillsamt ljus i det grå.
Allt blir vad man gör det till.
Så när sofie och frida kommer hit så är det helt engkelt jul. Vi ska dricka glögg, äta pepparkakor, innan vi ser på teater, går på julskyltning och ser alla fina ljus i det grå.
Men jag hade gärna hoppat in i bilden och gjort snö gubbar, druckit te med lilla my och tänt en brasa i det blå huset.
Det är alltså 4 veckor tilll julafton, hur känns det liksom?
Allt blir vad man gör det till.
Så när sofie och frida kommer hit så är det helt engkelt jul. Vi ska dricka glögg, äta pepparkakor, innan vi ser på teater, går på julskyltning och ser alla fina ljus i det grå.
Men jag hade gärna hoppat in i bilden och gjort snö gubbar, druckit te med lilla my och tänt en brasa i det blå huset.
Det är alltså 4 veckor tilll julafton, hur känns det liksom?
du får mig aldrig att stå sill
vi ska dansa ikväll
dansa med magen full av mat
dansa bort förkylningar
dansa förbi killar som inte vågar dansa
vi ska dansa en dans för dansen
bara dansa för dansandets skull, för att det är så himla härligt
vi ska dansa ikväll
finare bild får man leta efter. idag är det dock jag som håller i kameran så håll in magen så att jag kommer förbi och fram!
dansa med magen full av mat
dansa bort förkylningar
dansa förbi killar som inte vågar dansa
vi ska dansa en dans för dansen
bara dansa för dansandets skull, för att det är så himla härligt
vi ska dansa ikväll
finare bild får man leta efter. idag är det dock jag som håller i kameran så håll in magen så att jag kommer förbi och fram!
Nödvändiga kundksaper efter studenten 100p.
I tidig sommar så tar vi studenten.
Jag går mitt sisa år på gymnasiet och det går nästan inte en dag utan jag tänker på det.
Jag ser 1 :orna på min skola, det är så små, och jag undrar om jag med var så liten när jag började 1:an?
Jag tänker på vad som har förendrats under mina år här, hur jag har ändrats, vad som är det samma och hur är jag nu?
Det är konstigt att gå i trean, ibörjan av terminen tystnade ettorna när jag kom in i deras kårridår och jag tänkte att kankse tystnade jag med en gång för två år sedan?
Det är konstigt för alla snygga killar som gick i trean förra året är barar borta.
Och jag som var så stor i tvåan, jag som kunde så mycket, tvårna verkar ju knappt plugga, och visst var jag inte som de när jag gick i tvåan? eller?
och till alla tvåor som fått höra att man knappt behöver plugga i trean, är det en jävla illution. Ett falskt rykte och den som sprider det vill jag personligen ta konkakt med.
jag har snart pluggat konstant i snart 3 veckor. Och det tar inte slut, det är precis som i tvån bara andra kurser.
Trean är inte en ända lång studentfest där alla skrattar, det är mer än så. Och studentfesterna är inte alls så glammiga, roliga som du tror nu.
Det är dunk och fulla människor. Men ändå en ljus punkgt i vardagen.
Skolan är min värld, är mitt liv.
Jag vet inte om något annat än livet att gå i skolan. Jag har gjort det sedan jag var 6 och efter det har folk sagt åt mig när jag ska gå dit, när jag ska vila, vad jag ska göra när jag kommer hem och vad jag ska göra dagen efter.
I år har mina dagar varit lika dana och varierade.
Denna skola har gjort allt för att försöka banka in viktig och onödigt vetande i mig. Den har fått mig att skratta så jag viker mig bubbelt och fått mig att gårta i min säng.
I skolan har jag fått bästa vänner och värsta ovänner.
Den har sagt åt mig att vissa saker måste man kunna för att hantera världen utan för, och på helgerna har vi gjort vårat bästa för att utforska världen utanför.
Den faccinerar och skrämmer, och efter att ha testat på hur det är att gå själv i stan en lördags kväll. Hamnar vi på måndagen i en lektionsal där vi får lärara oss om etanol och sammhällssytem.
Jag vet att skolan har gjort mycket, men inte tillräckligt.
Den har gett mig konkret fakta men inga livsefaranheter.
Nu är det upp till oss att översätta fakta till livseftarnheter. Med hjälp av lektion, miniräkntare och statestik ska vi försöka klura ut av våra liv har att ge oss.
Ingen kommre be oss att gå upp ur sängen, eller säga att vi kan väl skriva glossor på det nästa torsdag?
Och det som har varit vårat liv under flera år kommer att glömma oss. Om vi återvänder kommer ingen lägga märke till oss, kårredårernas skåp kommer att ha bytat kåder, och vi kommer gå som främligar i det som en gång var en stor del av vårat liv.
Efter studenten börjar ett nytt kapitel på nya skakiga ben, vi är som fågel ungar som aldrig har flyigt bara bliit matade med mask och sett hur de stora fåglara flyger.
Ändå säger människor att man inte bhöver vara rädd.
Men det är väl inte så konstigt att man är det?
Livrädd, livrädd för att inte klara av det, livrädd för att bli kvar, livrädd att bara försvinna.
För att ha sovmorgon varje dag låter som en dröm när du är i skolan men är ett helvete efter.
Och må världen vara redo för oss.
Men är vi redo för världen?
och varför finns det ingen valbar kurs som heter "nödvädiga kundksaper efter studenten 100p"?
Miss Lo
Jag går mitt sisa år på gymnasiet och det går nästan inte en dag utan jag tänker på det.
Jag ser 1 :orna på min skola, det är så små, och jag undrar om jag med var så liten när jag började 1:an?
Jag tänker på vad som har förendrats under mina år här, hur jag har ändrats, vad som är det samma och hur är jag nu?
Det är konstigt att gå i trean, ibörjan av terminen tystnade ettorna när jag kom in i deras kårridår och jag tänkte att kankse tystnade jag med en gång för två år sedan?
Det är konstigt för alla snygga killar som gick i trean förra året är barar borta.
Och jag som var så stor i tvåan, jag som kunde så mycket, tvårna verkar ju knappt plugga, och visst var jag inte som de när jag gick i tvåan? eller?
och till alla tvåor som fått höra att man knappt behöver plugga i trean, är det en jävla illution. Ett falskt rykte och den som sprider det vill jag personligen ta konkakt med.
jag har snart pluggat konstant i snart 3 veckor. Och det tar inte slut, det är precis som i tvån bara andra kurser.
Trean är inte en ända lång studentfest där alla skrattar, det är mer än så. Och studentfesterna är inte alls så glammiga, roliga som du tror nu.
Det är dunk och fulla människor. Men ändå en ljus punkgt i vardagen.
Skolan är min värld, är mitt liv.
Jag vet inte om något annat än livet att gå i skolan. Jag har gjort det sedan jag var 6 och efter det har folk sagt åt mig när jag ska gå dit, när jag ska vila, vad jag ska göra när jag kommer hem och vad jag ska göra dagen efter.
I år har mina dagar varit lika dana och varierade.
Denna skola har gjort allt för att försöka banka in viktig och onödigt vetande i mig. Den har fått mig att skratta så jag viker mig bubbelt och fått mig att gårta i min säng.
I skolan har jag fått bästa vänner och värsta ovänner.
Den har sagt åt mig att vissa saker måste man kunna för att hantera världen utan för, och på helgerna har vi gjort vårat bästa för att utforska världen utanför.
Den faccinerar och skrämmer, och efter att ha testat på hur det är att gå själv i stan en lördags kväll. Hamnar vi på måndagen i en lektionsal där vi får lärara oss om etanol och sammhällssytem.
Jag vet att skolan har gjort mycket, men inte tillräckligt.
Den har gett mig konkret fakta men inga livsefaranheter.
Nu är det upp till oss att översätta fakta till livseftarnheter. Med hjälp av lektion, miniräkntare och statestik ska vi försöka klura ut av våra liv har att ge oss.
Ingen kommre be oss att gå upp ur sängen, eller säga att vi kan väl skriva glossor på det nästa torsdag?
Och det som har varit vårat liv under flera år kommer att glömma oss. Om vi återvänder kommer ingen lägga märke till oss, kårredårernas skåp kommer att ha bytat kåder, och vi kommer gå som främligar i det som en gång var en stor del av vårat liv.
Efter studenten börjar ett nytt kapitel på nya skakiga ben, vi är som fågel ungar som aldrig har flyigt bara bliit matade med mask och sett hur de stora fåglara flyger.
Ändå säger människor att man inte bhöver vara rädd.
Men det är väl inte så konstigt att man är det?
Livrädd, livrädd för att inte klara av det, livrädd för att bli kvar, livrädd att bara försvinna.
För att ha sovmorgon varje dag låter som en dröm när du är i skolan men är ett helvete efter.
Och må världen vara redo för oss.
Men är vi redo för världen?
och varför finns det ingen valbar kurs som heter "nödvädiga kundksaper efter studenten 100p"?
Miss Lo
NK kan gå och lägga sig någonstans där jag aldrig hittar den igen.
Nu står man här i bibblanm och ja man kunde ju känna sig bättre, nk- provet var svårt va bara förnamnet. Kolatomer kommer aldrig bli min grej, men de gör mig ingenting.
Jag tror jag är lyckligare utan dom atomerna.
Jag tror jag är lyckligare utan dom atomerna.
Måndagen over and over again.
Det enda possetiva med måndagar är at jag slutar tidigt och att det är Boston teaparty idag, och de igentligen inte så jätteroligt trotts att filip och fredrik är de.
Jag har kommit på mig själv att jag varje måndag vid edn här tiden sitter hemma framför datan och ja jag tror alla vet vad man gör PLUGGAR!, jag vill inte tjata om det mer för alla gör det, alldeles förmycket!! Men jag kan bara säga att det suger. jag längtar tillbaka till Kalifornien.
Jag har kommit på mig själv att jag varje måndag vid edn här tiden sitter hemma framför datan och ja jag tror alla vet vad man gör PLUGGAR!, jag vill inte tjata om det mer för alla gör det, alldeles förmycket!! Men jag kan bara säga att det suger. jag längtar tillbaka till Kalifornien.
Vi måste här i från, denna staden drar ner oss till botten av ån.
B&B förste
Men charmar mig inte.
Det spelar ingen roll, jag har ingen lust att sätta min fot där igen.
Ingen lust att stå och se på skit skådespelat mitt fram för mina ögon
En dåliga musiken, vakterna, magskännslan
Allt skricker nej
Någonstans mitt i det här så förstår man.
Att Halmstad har mycket fint(?)
Okej, vi har en strand, och vi är i överigt som vilken liten stad som hälst
Det blåser och regnar mycket här
Och vi fryser
Vi har inga dikret mysiga toppen kaféer
Ingen toppen krog
Inget dirket bra dans ställe där du alltid vill dansa bort dina nätter
Halmstad har inte vad jag söker.
Halmstad är inte vad jag är
I dag.
Och det finns inget att välja på
Så fort vi kan måste vi här i från
Men charmar mig inte.
Det spelar ingen roll, jag har ingen lust att sätta min fot där igen.
Ingen lust att stå och se på skit skådespelat mitt fram för mina ögon
En dåliga musiken, vakterna, magskännslan
Allt skricker nej
Någonstans mitt i det här så förstår man.
Att Halmstad har mycket fint(?)
Okej, vi har en strand, och vi är i överigt som vilken liten stad som hälst
Det blåser och regnar mycket här
Och vi fryser
Vi har inga dikret mysiga toppen kaféer
Ingen toppen krog
Inget dirket bra dans ställe där du alltid vill dansa bort dina nätter
Halmstad har inte vad jag söker.
Halmstad är inte vad jag är
I dag.
Och det finns inget att välja på
Så fort vi kan måste vi här i från
Det som igentligen inte fanns, är nu borta.
JAG HUGGER I STEN, OCH JAG TROR SAKTA JAG BÖRJAR SE EN KONTUR.
Ända i från Amerikat och Danmark, jag är internationell.
I dag fick jag strumpor ända i från USA. okej att säkert flera saker i min gadråb kommer där i från. Men det känns annelunda när det har färdags personligen.
Man kan liksom inte fatta det.
När sofei visar bilder i från det stora äpplet blir man facinerad och vill hoppa in i bilden. Men att sofie står där på Nwe Yorks gator känns som lureri. Som någon bara har klippt in henne,
I alla fall, så här fin strumpor utan fot fick jag av henne i dag.
Jag blir helt varm i hjärtat av dem, och som jag har letat utan att hitta. Då är det bra att man har en vän som kan leta i andra städer, i andra länder.
Så dessa ska varma mina fotleder i vinter. Pigga upp i allt de grå.
och egentligen är jag inget stort fan av rosa. Aldrig varit min färg liksom. Antanligen för att jag var sådan "pojkflicka" som liten. Och sedan dess ändast klätt mig i svart, rött, vitt och blått typ.
Men sofie har börjat inkassera allt mer i denna "girlyfärgen" som jag tycker det är. Så kan jag faktist börja hålla med om att rosa inte alls är så dumt när man tänker efter.
Men det blir svår matchat i min gadråb, en riktig utaning. :)
Sedan var jag ju i Köpenhamn.
och på en ligen bakgata, i en slags innerård. Hittade jag en liten affär.
I den hittade jag denna söta ryska damen, Hon var från början en nyckel ring. Men nu är hon ett vacker halsband.
knakse är hon inte ifrån ryskland, kankse är hon dansk. Men jag vill tro att hon är rysk på riktigt, för hon förstår inte svenska och det brukar ju danskar göra.
Hur som:
Så här fint blev halsbandet.
Hon hänger med i mina snabba svängar.
och piggar upp.
Det är alltså inernationell som är het i höst i min gadråb.
Och något annat som ger värme i hjärtat är detta.
för det påminner mig om att det en tid sedan fanns en vår
Det fanns en tid då vi satt på gräset som växte emot himmlen.
Man kan liksom inte fatta det.
När sofei visar bilder i från det stora äpplet blir man facinerad och vill hoppa in i bilden. Men att sofie står där på Nwe Yorks gator känns som lureri. Som någon bara har klippt in henne,
I alla fall, så här fin strumpor utan fot fick jag av henne i dag.
Jag blir helt varm i hjärtat av dem, och som jag har letat utan att hitta. Då är det bra att man har en vän som kan leta i andra städer, i andra länder.
Så dessa ska varma mina fotleder i vinter. Pigga upp i allt de grå.
och egentligen är jag inget stort fan av rosa. Aldrig varit min färg liksom. Antanligen för att jag var sådan "pojkflicka" som liten. Och sedan dess ändast klätt mig i svart, rött, vitt och blått typ.
Men sofie har börjat inkassera allt mer i denna "girlyfärgen" som jag tycker det är. Så kan jag faktist börja hålla med om att rosa inte alls är så dumt när man tänker efter.
Men det blir svår matchat i min gadråb, en riktig utaning. :)
Sedan var jag ju i Köpenhamn.
och på en ligen bakgata, i en slags innerård. Hittade jag en liten affär.
I den hittade jag denna söta ryska damen, Hon var från början en nyckel ring. Men nu är hon ett vacker halsband.
knakse är hon inte ifrån ryskland, kankse är hon dansk. Men jag vill tro att hon är rysk på riktigt, för hon förstår inte svenska och det brukar ju danskar göra.
Hur som:
Så här fint blev halsbandet.
Hon hänger med i mina snabba svängar.
och piggar upp.
Det är alltså inernationell som är het i höst i min gadråb.
Och något annat som ger värme i hjärtat är detta.
för det påminner mig om att det en tid sedan fanns en vår
Det fanns en tid då vi satt på gräset som växte emot himmlen.
se upp, världen för snart kommer vi- och vi gör det med bravu......
Kan plikten ändras under åren?
Min tanke nu förtiden är, vad gör det mig i framtiden om jag skiter i att göra detta nu?
De skrämmer mig att jag tänker så. Jag vill inte tänka så ,men ändå är det precis så jag känner.
det regnar ute, passar min sinnesstämmning idag. vIssa dagar kan helt enkelt strykas ur kalendern den kommer aldrig få nån betydelse.
Ta mig nän stans därt det är varmt, eller så varmt behöver det faktisgt inte vara, bara det är långt ifrån skolans fyra väggar. Långt från plugg, plugg, plugg.
Då är det bra att höra Sofies historier om lustiga saker så långt bort från skolan som man kan komma,
sånt gillar jag. veta att det faktisgt finns en värld utanför som väntar på oss.
/ Friday was here.
Min tanke nu förtiden är, vad gör det mig i framtiden om jag skiter i att göra detta nu?
De skrämmer mig att jag tänker så. Jag vill inte tänka så ,men ändå är det precis så jag känner.
det regnar ute, passar min sinnesstämmning idag. vIssa dagar kan helt enkelt strykas ur kalendern den kommer aldrig få nån betydelse.
Ta mig nän stans därt det är varmt, eller så varmt behöver det faktisgt inte vara, bara det är långt ifrån skolans fyra väggar. Långt från plugg, plugg, plugg.
Då är det bra att höra Sofies historier om lustiga saker så långt bort från skolan som man kan komma,
sånt gillar jag. veta att det faktisgt finns en värld utanför som väntar på oss.
/ Friday was here.
Flyttfågarna har gett sig av, men Sofie hon åter vänder.
Flyttfågarna har gett sig av,
Men sofie har återvänt.
Den tränger sig in igenom fönstret,
under dörrarna, igenom vantarna
under skorna, tar sig igenom din vinter bleka hud
under revbenen,
tillslut om sluter det ditt bultande hjärta
Jag talar så klart om kylan, denna is kalla kyla
Som du omöjligt kan skydda dig emot
Det hjälper inte med bubbla koftor, strumopr
eller fina vantar.
Det hjälper inte att ligga under täcket hela vintern
Tillslut kommer den hitta dig
Försöka kväva dig
Försöka tysta dig
Försöka få dig att stanna inne, inte gå någonstan
Få dig att stangera
Låt den inte vinna, när den träner på så knuter du din jätte halsduk ett varv till.
Och fast du fryser
ta inte av dig dina vantar
Och kramas mycket
Drick te.
välj tre nyanser i grått.
Sedan målar du ditt liv i de tre färgnyanserna.
Då har du halmstad i November.
Sofie
hon har mycket att berätta, spännande äventyr, shopping och ögonblick hon aldrig glömmer.
Allt ska vi dela med henne
Över te koppar, levande ljus och skolböcker.
Men sofie har återvänt.
Den tränger sig in igenom fönstret,
under dörrarna, igenom vantarna
under skorna, tar sig igenom din vinter bleka hud
under revbenen,
tillslut om sluter det ditt bultande hjärta
Jag talar så klart om kylan, denna is kalla kyla
Som du omöjligt kan skydda dig emot
Det hjälper inte med bubbla koftor, strumopr
eller fina vantar.
Det hjälper inte att ligga under täcket hela vintern
Tillslut kommer den hitta dig
Försöka kväva dig
Försöka tysta dig
Försöka få dig att stanna inne, inte gå någonstan
Få dig att stangera
Låt den inte vinna, när den träner på så knuter du din jätte halsduk ett varv till.
Och fast du fryser
ta inte av dig dina vantar
Och kramas mycket
Drick te.
välj tre nyanser i grått.
Sedan målar du ditt liv i de tre färgnyanserna.
Då har du halmstad i November.
Sofie
hon har mycket att berätta, spännande äventyr, shopping och ögonblick hon aldrig glömmer.
Allt ska vi dela med henne
Över te koppar, levande ljus och skolböcker.